Tillbaka   Om Oss   Jag heter Bodil och jag bor tillsammans med min sambo Robert i Hageby Norrköping. Vi har tre barn, Sandra, Simon, Linus samt våra cockrar. Tillsammans med min dotter Sandra har jag Liljeblomman's Kennel. Hundintresset har alltid funnits i mitt liv. Mina föräldrar hade olika hundar under hela min uppväxt. Speciellt en hund tyckte jag mycket om att leka och träna med. Han hette Snobby och var en drever. När jag sedan flyttade hemifrån, blev det schäfer för min del. Jag hann med fem stycken. Därefter började jag fundera på, om jag inte skulle försöka mig på en sällskapsras. Då blev det en helt underbar Newfoundland vid namn Filippa. Hon var ett år då hon kom till oss. När hon fyllde fyra fick hon flytta ut till mina föräldrar på landet i Stavsjö. Mina arbetstider funkade inte och hon fick vara ensam för mycket. Där bodde hon tills hon pga av sjukdom fick somna in vid 11 års ålder.   Efter det var jag hundlös i ca fyra år, något jag aldrig vill vara igen. Jag fick sedan en fast nattjänst på ett gruppboende för utvecklingsstörda. Jag började då fundera på att skaffa hund igen. Frågan var då vad vi skulle ha för ras? Vi tittade mycket på olika hundar och raser. Men eftersom min sambos sons mamma har två cockrar, så började jag så smått intressera mig för rasen. När vi så fick låna deras röda tik Alice en vecka, så blev inte valet så svårt. Det skulle bli en röd cocker tik. Jag hittade en kennel i Östra Deje, tre mil utanför Karlstad, som heter Murbräckans kennel. De hade en röd tik på 10 veckor. En lördagsmorgon i december 2005 bar det av, jag och min då 15 åriga dotter Sandra åkte. Det blev en resa som slutade på 55 mil och en liten röd cockerspaniel valp som heter Murbräckans Manhattan "Fanny".                  När vi några månader senare såg en annons om en sobelkille på 14 veckor, så var det kört igen. Vi skulle bara åka och titta och med hem kom Nougat "Gizmo". Vi trodde vi skulle få hem en liten valp, men när vi kom dit, så ut efter sin mamma, kom det en liten tjock korv. Han var lika stor som Fanny, som då var sex månader gammal, och han vägde ett halv kilo mera. Så var det med en liten valp. Då hade vi två valpar, jobbigt tycker kanske många, men jag tycker, att det var det bästa vi gjort.                  Sakta men säker började så tanken på att ta en kull valpar på Fanny, har hela mitt liv varit min största dröm att ha en kennel. Så då började den drömmen ta form, hade våran första kull våren 2007 och ur den kullen sparade vi två tikar Wilma och Penny. I september 2007 ansökte vi om vårat kennelnamn och i december var det klart Liljeblomman´s Kennel. Vilken känsla min alldeles egna kennel.